Jag har ju barn... två stycken... killar... 14 år i början på april... Sebastian o Andreas    Precis som alla andra föräldrar så älskar jag dem ofantligt, skulle absolut inte vilja vara utan.

Iafton har kidsen kommit på att vi skall starta kollo här hemma (i sanning så var det kanske jag som drog igång det hela - men med en dåres envishet försvarar jag mig med att jag inte trodde att det skulle svälla till sådana propotioner). Som kanske endel vet så pågår det ett OS på andra sidan världen - detta innebär konstiga sändningstider och då framför allt när det gäller hockeyn som verkligen är RIKTIGA OS här hemma bland änglarna...

Inatt eller i morgonbitti spelar då vårt älskade (o ibland förtvivlat halvtaskiga) svenska hockeylandslag Tre Kronor. Men för barnen som diggar denna dans i hockeyrinken så är det ju inte bara Sverige som gäller utan även hockeyns urland Kanada (de spelar inatt kl o2.oo tror jag).

Sagt o gjort så har kidsen nu FYRA kompisar här som har förvandlat vardagsrummet till en kopia av kolloverksamheten i "brev från kolonin"... Väntar med spänning om de orkar upp för jag vet att de sover nu...

Visst de stökar ner, drar fram, skapar tvätt o gråa hår men som tonårsförälder kan du ibland också ha en VÄLDANS tur... att få vara med o lyssna hur snacket går. För några timmar sedan så fick jag höra om skolarbetet, tjejer (står väldigt högt upp på listan nu) och hur de skall fortsätta nästa års hockeyverksamhet i Bureå IF... "vi snackar med han o han o han" ... skulle inte han passa som tränare?"... "jamen HUR gör vi nu när vi ska starta då?"...Det är såna gånger det värmer i hjärtat att ha barn...

Älskar er...

Kram å sov så gott (å hejja Sverige)...

Oops... det var ett tag sedan :( Skärpning IGEN!!!

Senaste inlägget var i december??? Funderar om det har hänt nåt sedan dess...

Tja, julen har ju förflutit - jobbade visserligen - men det var skönt på alla vis. Fick julklappar iår igen så helt förtappad har jag nog inte varit - tack tomten...

Den stora tilldragelsen sedan sista inlägget har varit att jag besökt Sorsele och beteendemedicin där (i dagligt tal - Sorselegården).

Det har varit en resa min vänner... har fått inblick i ett annat leverne och insett att det MÅSTE göras. Stressa MINDRE - ÄTA RÄTT - och försöka motionera så regelbundet som det går.

Flera trevliga bekantskaper, toppenhärliga personliga tränare, en fantastisk natur och stora förutsättningar till ändrat beteende. Det är ju bra...

... tills jag kommer hem. Det är då jobbet kommer att starta på "rikt"...

Nu har det gått rätt så bra. Kosten e inget problem - det känns kul att exprimentera med maten o olika kombinationer! Motion hinner jag med i den utsträckningen som jag har bestämt mig för. Det har resulterat i att frökens våg nu behöver bära 9 kilo mindre :) Problemet (eller förbättringsmöjligheten känns bättre) är avslappningen. Jag hade lovat mig själv att jag 20 minuter/dag skall ligga o slappa på en spikmatta. Nu har det inte blivit så snarare 40 minuter sedan jag kom hem... TOTALT!!!???

Hrm, varför finns inte den tiden, varför prioriterar jag bort den? har jag svårt för att säga "NEJ" ... vidare undersökningar fortsätter...

PS. Jag har hittat en fantastisk grupp att gå med i (facebook grupp...)

"MÅ FAN ta den som gnäller på att det är för varmt i sommar!!!" Tycker att det säger allt - så jag slutar där!

Kram kram på er :)